Att se sitt barn växa upp är en resa fylld av både små och stora milstolpar. När barnet dessutom har cerebral pares kan vägen vara både annorlunda och mer komplex. Övergången till vuxenlivet är ett sådant vägskäl – en tid präglad av stolthet, hopp men också nya utmaningar.
I den här artikeln får du läsa om:
- Starta tidigt – planera i god tid
- Övergång från barnhabiliteringen till vuxenhabiliteringen
- Bygga livsfärdigheter och självständighet
- Utbildning, arbete och aktivitet
- Ekonomi och rättigheter
- Den känslomässiga resan
Övergången innebär förändringar inom hälso- och sjukvård, utbildning, arbete, självständighet och rättigheter. Med tidig planering, noggranna förberedelser och starkt stöd kan föräldrar stärka sitt barns självförtroende och lägga grunden för ett gott vuxenliv.
Starta tidigt – planera i god tid
Övergången från barn till vuxen är en stor milstolpe, särskilt om man har cerebral pares. Den innebär förändringar inom hälso- och sjukvård, utbildning, arbete, självständighet och rättigheter. Med tidig planering, noggranna förberedelser och ett starkt stöd kan föräldrar stärka sitt barns självförtroende och lägga grunden för ett gott vuxenliv. Övergången sker inte över en natt – därför är det klokt att börja planera tidigt, gärna redan i tonåren, runt 14–16 år:
- Ta fram en helhetsplan tillsammans med skolan, vården och kommunen.
- Använd Individuell Plan (IP) och koordinator för att säkerställa att alla insatser samordnas.
- Involvera ungdomen i målformuleringen – det handlar om deras drömmar och framtid.
Övergång från barnhabiliteringen till vuxenhabiliteringen
Oftast sker övergången mellan barn- och vuxenhabiliteringstjänsten i samverkan mellan båda verksamheterna. Det kan variera mellan olika län vid vilken ålder övergången mellan barn och vuxenhabiliteringen sker, det behöver inte vara de året som ungdomen fyller 18 år.
Här kommer några tips för övergångsprocessen:
- Skapa en sammanställning som sammanfattar sjukdomshistoriken, inklusive diagnos, mediciner, hjälpmedel och behandlare.
- Förbered ungdomen på att ta större ansvar för sin egen hälsa, till exempel genom att förbereda och ställa frågor vid konsultationer och möten.
- Gör gärna en kort sammanfattning tillsammans med barnet om vad som har varit viktigt i barnhabiliteringen – det underlättar när nya vårdkontakter ska förstå helheten.
- Barnhabilitering jobbar ofta med hela familjen och nätverket. Vuxenhabilitering har mer fokus på individen. Därav kan stödet kännas mindre omfattande, så det är bra att förbereda sig menatalt på att rollerna förändras.
Bygga livsfärdigheter och självständighet
Självständighet ser olika ut för olika ungdomar. Vissa drömmer om att bo själva, andra trivs bäst med stöd i vardagen. Oavsett är det viktigt att träna på färdigheter som stärker självständigheten:
- Vardagsfärdigheter: matlagning, hygien, hushållssysslor – med anpassning där det behövs.
- Ekonomi: öppna bankkonto, lära sig enkel budgetering och söka stödinsatser.
- Socialt liv: uppmuntra till fritidsaktiviteter, vänskap och deltagande i gemenskap.
- Transport: undersök lösningar som färdtjänst, specialanpassad bil eller tillgänglig kollektivtrafik.
Utbildning, arbete och aktivitet
Föräldrar har en nyckelroll i att stötta övergången från skola till utbildning eller arbete:
- Gymnasieskola: Ungdomar med CP har rätt till anpassad undervisning och kan få stöd via elevhälsa och specialpedagogiska resurser.
- Efter gymnasiet: Överväg högre studier, yrkeshögskola, folkhögskola eller praktik. Specialpedagogiska skolmyndigheten och universitet/högskolor erbjuder stöd och anpassningar.
- Arbete: Arbetsförmedlingen erbjuder insatser som skyddat arbete, arbetspraktik och yrkesinriktad rehabilitering.
- Rättigheter: Arbetsgivare är skyldiga att anpassa arbetsplatsen enligt Arbetsmiljölagen och Diskrimineringslagen.
Ekonomi och rättigheter
När barnet fyller 18 år förändras mycket, både juridiskt och ekonomiskt:
- Man kan ha rätt till merkostnadsersättnig.
- Aktivitets- eller sjukersättning kan bli aktuellt för dem med varaktigt nedsatt arbetsförmåga.
- Familjer bör överväga godmanskap eller framtidsfullmakt om den unga behöver hjälp med ekonomiska eller juridiska beslut.
- Många kommuner erbjuder även personlig assistans (t.ex. personlig assistans via LSS) för ökad självständighet.
Den känslomässiga resan
Övergången från barn till vuxen är inte bara praktisk – den är också känslomässig.
- Det är naturligt att känna oro, stolthet och osäkerhet som förälder.
- Föräldrarollen går gradvis från att vara ”omsorgsperson” till mer av en coach och stöttepelare.
- Glöm inte att också ta hand om dig själv som förälder – använd ditt nätverk och anhörigföreningar för stöd.
Övergången till vuxenlivet för unga med cerebral pares är en process som kräver planering, samverkan och öppen dialog. Börja tidigt, ta hjälp av tillgängliga stödformer, och ha fokus på både resurser och individuella önskemål.
Målet är inte bara att säkra insatser, utan att skapa förutsättningar för ett så självständigt och meningsfullt liv som möjligt – där den unges egna drömmar och mål står i centrum.
Nyttiga länkar för föräldrar
- CP Sverige
- CPUP vuxen – CPUP
- Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar – RBU
- Har du en funktionsnedsättning? - Arbetsförmedlingen
- Rehabilitering och habilitering | Funktionsrätt Sverige
