17 sep. 2026De sju viktigaste principerna för god sittställning

För personer med cerebral pares (CP), spasticitet och andra motoriska funktionsnedsättningar kan en korrekt sittställning vara avgörande – inte bara för komfort, utan även för möjlighet till aktivitet, delaktighet och ökad livskvalitet.

Kroppen är ett sammanhängande system. En snedställning i bäckenet påverkar ryggraden, vilket i sin tur påverkar axlarna, vilket i sin tur påverkar huvudet och förmågan att svälja, andas och kommunicera. Det är just därför som en bra sittställning handlar om mycket mer än att ”sitta snyggt” – det handlar om att ge personen de bästa förutsättningarna för att kunna delta aktivt i vardagens aktiviteter.

För många med CP, spasticitet och motoriska funktionsnedsättningar präglas vardagen av muskelspänningar som gör att musklerna ibland arbetar mot kroppen snarare än med den, svårigheter att hitta och upprätthålla postural kontroll och att vardagliga aktiviteter kräver betydligt mer energi än för andra. God positionering – både i rullstol och i andra sittpositioner – är ett av de viktigaste verktygen vi har för att motverka detta. Här är sju principer som utgör grunden för lämplig positionering i sittande ställning:

1. Bäckenet är grunden för allt annat

Bäckenet är kroppens förankringspunkt i sittande position. Allt som händer ovanför bäckenet – ryggraden, revbenen, axlarna, huvudet – kommer att spegla bäckenets ställning. Ett bakåttippat bäcken ger vanligtvis en rundad rygg och huvudet i en framåtlutad position, eller en böjning i nacken när personen kompenserar för att kunna rikta blicken framåt. Ett bäcken i neutralt läge ger däremot ryggraden möjlighet att behålla sina naturliga kurvor.

För personer med spasticitet är bäckenställningen särskilt svår att reglera, eftersom spända höftmuskler, höftböjare och hamstrings kan dra bäckenet ur neutralposition. Det är därför avgörande att sittdynan, sittvinkeln och ryggstödet tillsammans stöder ett symmetriskt, lätt framåtlutat bäcken där båda spina iliaca anterior superior-punkterna befinner sig i samma horisontella plan.

I praktiken: En sadelformad, kilformad eller konturerad sittdyna kan bidra till att stabilisera bäckenet i neutralposition och minska behovet av aktiv muskelansträngning för att upprätthålla ställningen.

2. Symmetri från höft till huvud – allt hänger ihop i en kedja

Kroppen fungerar enligt principen om den kinetiska kedjan: rörelse och ställning i en led påverkar lederna ovanför och nedanför. En asymmetri i höften – till exempel att ena höften ligger högre på ena sidan jämfört med den andra – kommer att sprida sig uppåt genom ryggraden och resultera i sneda ställningar i ryggen och sneda axlar. Huvudet kommer då att kompensera för att hålla blicken horisontellt och kan hamna i en vriden eller framåtlutad position.

För barn och vuxna med cerebral pares är denna kompensationsmekanism särskilt tydlig. Spasticitet eller muskelsvaghet kan leda till asymmetriska sittställningar. Målet är inte nödvändigtvis perfekt symmetri – vilket för vissa kan vara orealistiskt – utan att sträva efter bästa möjliga balans och förhindra att asymmetrin förstärks med tiden.

I praktiken: Observera sittställningen från sidan, framifrån och bakifrån. Åtgärder som sidostöd, höftstöd och justerbara armstöd kan bidra till att uppnå bättre symmetri.

3. Rätt stöd för lår, knän och vrister

En bra sittställning förutsätter att låren är parallella och vilar med jämn tryckfördelning från sätet till knäna. Sittdjupet är avgörande här: om sittdynan är för djup trycks det bakom knäet, vilket kan hämma blodcirkulationen och orsaka obehag. Tumregeln är att det ska finnas två till tre centimeter mellan knävecket och sittkanten. Om sittdjupet däremot är för grunt minskar stödytan och gör sittställningen mer instabil.

Fotstödens höjd och vinkel påverkar direkt sträckningen av hamstringsmusklerna, vilket i sin tur drar i bäckenet. Om fotstöden är för höga förkortas sittytan och bäckenet tippar bakåt. Ankeln bör helst kunna hålla en 90-graders vinkel, och foten ska vila stadigt mot fotstödet – inte hänga fritt eller pressas ned i plantarflexion på grund av spasticitet. För vissa kan ankelortoser (AFO) i kombination med rullstolens fotstöd ge extra stabilisering.

I praktiken: Kontrollera fotstödens längd regelbundet, särskilt hos barn som växer. Felinställd fotstödslängd kan påverka sittställningen negativt.

4. Anpassa en god sittställning efter individen

Anpassningen av sittställningen görs alltid utifrån en bedömning av den enskilda personens behov av stöd för att kunna stabilisera kroppen mot tyngdkraften. Spasticitetens mönster, graden av motorisk kontroll och om felställningarna är flexibla eller fasta – allt detta avgör vilka åtgärder som faktiskt hjälper.

En strukturell felställning som är fast, det vill säga inte går att korrigera passivt, kan inte korrigeras bort med positionering. Att försöka korrigera den kan faktiskt öka smärta och obehag. En flexibel felställning kan däremot ofta förbättras med rätt stöd. Det är terapeuten – efter en grundlig undersökning med händerna, ett kartläggningsformulär och dialog med användaren och anhöriga – som kan avgöra vilken kategori en felställning tillhör, och vad som därmed är rätt åtgärd.

I praktiken: Det är alltid värdefullt med en grundlig kartläggning av en arbetsterapeut eller fysioterapeut innan olika typer av positioneringshjälpmedel övervägs och testas. Det rekommenderas att använda verktyg som PPAS (Posture and Postural Ability Scale) som en del av bedömningen. PPAS finns tillgängligt via NorCP.

5. Förebyggande av sekundära komplikationer

En dålig sittställning, både i olika sitthjälpmedel, rullstolar eller andra sittpositioner, kan på sikt vara mycket ogynnsam för utvecklingen av sekundära komplikationer. Bland de vanligaste sekundära komplikationerna ser vi skolios och tilltagande felställningar, kontrakturer i höft, knä och fotled, trycksår vid långvarig punktbelastning, nedsatt lungkapacitet till följd av komprimerad bröstkorg samt svårigheter med sväljning och tal.

Dessa komplikationer är inte oundvikliga. De är i stor utsträckning en följd av ackumulerade timmar i suboptimala ställningar. Korrekt positionering, jämnt fördelat tryck och regelbunden anpassning av hjälpmedlen efter kroppens förändringar är de viktigaste verktygen för att förebygga dem. För personer som tillbringar många timmar i rullstol är detta särskilt kritiskt, eftersom konstant punktbelastning kan orsaka vävnadsskada på förvånansvärt kort tid.

I praktiken: se till att personen följs upp regelbundet och att hjälpmedlen kontinuerligt anpassas efter tillväxt och funktionsförändringar.

6. Tänk på positionering dygnet runt – inte bara sittande positionering

De positionsmönster som kännetecknar sittande ställning återspeglas vanligtvis i liggande och stående ställning. En person som sitter med tydlig bäckenrotation och framskjuten höft på ena sidan kommer ofta att uppvisa samma mönster i liggande ställning. Det innebär att positionering inte kan behandlas isolerat till sittande – det kräver ett helhetsperspektiv dygnet runt.

Nattlig positionering i liggande ställning är en viktig del av denna helhet. Kroppen tillbringar många timmar i liggande ställning, och stödpositioner som motverkar oönskade mönster och förhindrar att felställningar fastnar kan ha stor långsiktig effekt. Detta gäller även stående ställning.

I praktiken: Skapa gärna en dagsplan som kartlägger alla positioner som personen befinner sig i under ett dygn – sittande, liggande, stående – och betrakta dem som en helhet.

Ladda ner guiden: 24-timmars positionering

7. Tvärvetenskapligt samarbete och regelbunden uppföljning är oumbärligt

God positionering är inte en produkt man köper en gång – det är en process som kräver kontinuitet. Kroppen förändras, barn växer, spasticitetsmönstren förändras, styrka och rörlighet varierar med ålder och aktivitetsnivå. Ett hjälpmedel som var perfekt anpassat för två år sedan kan idag aktivt bidra till oönskad belastning.

Optimal positionering förutsätter ett tvärvetenskapligt samarbete: fysioterapeuter och arbetsterapeuter bidrar med den kliniska bedömningen, hjälpmedelskonsulenter och leverantörer med den tekniska anpassningen, medan användaren och anhöriga är de främsta experterna på vardagsverkligheten. Inget av dessa perspektiv är tillräckligt på egen hand. Och lika viktigt som den första anpassningen är de regelbundna uppföljningarna – där man utvärderar om sittställningen fortfarande är optimal, om den tekniska lösningen fungerar som den ska och om det finns behov av justeringar.

I praktiken: Se till att ha regelbundna uppföljningstillfällen – minst en gång om året, och oftare vid snabb tillväxt eller funktionella förändringar. Ta gärna bilder av sittställningen från olika vinklar mellan konsultationerna som dokumentation.

Sammanfattning: De 7 principerna

• Bäckenet är grunden – en neutral, symmetrisk bäckenposition är utgångspunkten för allt
• Kroppen fungerar som en kedja – symmetri från höft till huvud hänger oupplösligt samman
• Lår, knän och vrister måste stödjas korrekt för att inte dra bäckenet ur position
• Anpassa alltid efter individen – diagnosen i sig säger inte vad som hjälper
• Förebygg aktivt – felaktig positionering över tid kan leda till felställningar, kontrakturer och trycksår
• Tänk på hela dygnet – liggande och stående position är lika viktiga som sittande
• Regelbunden tvärvetenskaplig uppföljning är en förutsättning

Vanliga frågor

Vad är en bra sittställning för personer med cerebral pares?

En bra sittställning för personer med CP (cerebral pares) börjar med att bäckenet är i en neutral, symmetrisk position. Därifrån ska ryggraden ha stöd i sina naturliga kurvor, låren vila parallellt med jämn tryckfördelning, och fotleder och knän ha en vinkel på ungefär 90 grader. Eftersom CP påverkar muskeltonus och hållningskontroll olika från person till person måste sittställningen alltid anpassas individuellt i samarbete med en arbetsterapeut eller fysioterapeut.

Varför är positionering i rullstol viktigt vid spasticitet?

Spasticitet innebär att musklerna aktiveras ofrivilligt och kan dra kroppen in i oönskade riktningar. En rullstol utan tillräckligt stöd ger en instabil sittställning och främjar spastiska rörelsemönster. Spasticiteten kan med tiden bidra till att kroppen formas till olämpliga positioner och sekundära komplikationer som kontrakturer och felställningar kan utvecklas. Lämplig positionering – med bra stödpunkter och korrekt sittvinkel – främjar stabilitet och förhindrar överaktivering av spasticiteten.

Vad innebär 24-timmarspositionering?

24-timmarspositionering är ett tillvägagångssätt där man beaktar alla positioner som personen befinner sig i under hela dygnet – sittande i rullstol, liggande på natten och eventuellt stående. Kroppen formas av de positionsmönster den hålls i över tid, och ett ogynnsamt mönster i sittande ställning återspeglas ofta i liggande ställning. Genom att samordna hjälpmedel och stödpositioner under hela dygnet kan man arbeta mer effektivt för att förebygga felställningar och kontrakturer.